så sant!

Tänk på hur lyckligt lottade många av oss är...och ändå låter vi som om vi saknade allt.
Vi får vakna upp i en trygg miljö med tak över huvudet, vi har garderober med kläder/skor/accessoarer, vi har tillgång till dusch/toalett/schampoo och balsam. Vi kan äta oss mätta på morgonen/lunchen/middagen/kvällen och ändå går en del och svälter sig/klagar på hur tjocka/fula vi är. Vi ser och tänker oftast bara det yttre. Att hata/ogilla skolan är numera en trend/normalt/mycket populärt. Det suger och svider att ta hem väskan full av läxor och det kryper i skinnet av tanken på veckans kommande prov. Vi blir sura på våra pojkvänner/flickvänner av de mest onödiga anledningar, vi faller in i rutiner och ser inte skogen för alla träden. Vi blir trångsynta och envisa, egoistiska och besservissers. I skolan är klagandet det bästa vi vet... "imorse brände jag mig på min platång", "jag är så trött att jag dööör", "GUD vad jag är hungrig", "FAN vad snö det är...kallt och pissigt", "NÄR slutar vi, lektionen suger", "Kolla henne där borta, hur ser hon ut?", "Fan, mina skor är blöta"... Ni känner säkert igen er.
Det är inte många gånger jag hör positiva synvinklar/åsikter/berättelser i skolan/påfritiden nu förtiden. Det är också sällan som JAG har en positiv inställning till livet. Vad har hänt? Är det såhär vi ungdomar/de ungdomar (inklusive mig) är nu för tiden/ i denna åldern? Eller är det bara jag som dragit på mig glasögon med skitiga glas, det vill säga bara lägger märke till det negativa?
Det enda jag kan konstatera säkert....Vi är alldeles för otacksamma. Vi ser inte hur bra vi faktsikt har det. Det är dags att se ljuset istället för mörkret, chanserna istället för riskerna. det positiva istället för det negativa i vardagen.
Bittertiden bör få sitt slut. Det har jag i alla fall bestämt när det kommer till mitt liv. Ska från och med nu se livet på ett mycket mer målinriktat/positivt sätt.
Därför ska det nu pluggas/skrivas samhällsuppgifter med ett leende på läpparna, då blir det både roligare och ett bättre resultat.

Tänk på det, varje gång ni klagar över något...Kan ni göra något åt det ni klagar på? Eller se det positiva i situationen istället?

frida

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0